Dag 6: Prematursockan på toppen av Afrika! Det ni!

Barafu Camp - Stella Point - UHURU PEAK! - Mweka Camp - Mweka Gate

4650 möh - 5735 möh - 5895 möh - 3100 möh - 1600 möh

1245 höjdmeter uppåt, 4295 höjdmeter nedåt

15 timmar

Vi gjorde det! Vi tog oss till toppen av Kilimanjaro. VI har stått på Afrikas högsta punkt, Uhuru Peak, 5895 meter över havet. Vilken känsla!

Tog såklart foto med tvättlinan med 10 strumpor, varav en liten prematursocka!

Vi vaknade strax efter 23 för att påbörja vandringen från vårt camp Barafu Camp, 4650 möh mot toppen. En lång, monoton, tuff, brant väg genom den svarta natten. Vi gick väldigt långamt men med precis samma hastighet hela tiden. Fokus låg hela tiden på att andas med magen och att hålla puls och andningsfrekvens nere. Redan när vi vandrat kanske 1-2 timmar så såg vi folk vända nedåt igen. Folk blödde mycket näsblod och vi såg även folk som kräktes blod. Mindre och mindre syre fanns att tilgå desto högre upp vi kom och man blev tröttare och tröttare. Vi tog väldigt få pauser, för att stanna fick en att känna att man aldrig skulle kunna starta igen. Att se så många vända/bli hjälpta nedför fick mig att bli lite orolig: när skulle jag bli tvungen att vända? Jag var otroligt utmattad och kall och mådde illa. Minns att jag hann tänka vad jag skulle göra om jag skulle kräkas. Jag hann tänka att jag bara skulle kräkas samtidigt som jag gick, för att slippa stanna... Som tur var blev det aldrig så. Vi gick och gick och gick och gick Det kändes som om vi aldrig skulle komma fram och mörkret gjorde det svårt att bedöma hur långt vi gått och hur långt vi hade kvar. Det kändes som om solen aldrig skulle gå upp. Allt man såg var skenet av människors pannlampor, ett pärlband av små lampor. 

Vårt första mål var Stella Point, 5752 möh, ca en kilometer från från Uhuru Peak. Man såg Stella Point -toppen men hur länge vi än gick så såg det inte ut som om vi närmade oss. Men till slut så stog vi där. En otrolig känsla. Jag började gråta av utmattning när jag såg Stella-Point skylten. Nu var det nära. Vid Stella Point satte sig många och många vände ner. Jag frågade vår guide direkt: "Where is Uhuru? How long time? Lets go!" för jag visste att jag inte skulle komma vidare om vi stannade vid Stella Point och tog foton.

Vägen från Stella Point till Uhuru Peak tog cirka 45 minuter och var inte särskilt brant men fruktansvärt kallt. Vi traskade i snö, och utsikten längst den vägen är helt fantastisk. Glaciärer, bergets skugga, soluppgången, andra berg som tränger upp ur molnen: magiskt och något man inte kan se någon annanstans än från toppen av ett berg. 

Strax före kl 7, precis till soluppgången stod vi plötsligt vid den berömda skylten, vi hade klarat det! En obeskrivlig känsla att stå däruppe med Johan och försöka ta in att vi faktiskt klarat det! Jag är så stolt att vi klarade det och att vi tog oss hela vägen till toppen! På 

5895 möh är det mindre än hälften av syrehalten vi har vid havsnivå... 

Cornel, vår fantastiska guide

Normalt sett tar man sig ner från berget på 2 dagar. Efter att ha varit på toppen kände vi oss klara så vi vandrade ner hela vägen igen direkt efter att ha varit på toppen. Inte klokt egentligen! Knän och ben protesterade men på något sätt tog vi oss hela vägen ner. Guiderna blev till o med imponerade och sa till Johan: Johan, your wife is strong like a Simba (lejon)! Den kommentaren var välförtjänt efter det dygnet!

Barafu Camp närmade sig åter!

Våra bärare och guider ska ha en stor del av förtjänsten, utan dem hade det varit svårt! 

Mitt mål var att nå Uhuru Peak, Kilimanjaro och att samla ihop 20.000 till Sveriges Prematurföda barn. Jag nådde toppen av Kilimanjaro! Och vi har tillsammans nästan fått in 12403 kronor, vilket är otroligt bra. 

Nu ber jag er er som har möjlighet att skänka en slant innan denna insamling snart stänger, till förmån för Sveriges Prematurer. 5-6 procent av alla barn som föds i landet är prematurfödda. Och de allra flesta överlever idag, i Sverige, tack vare den kunskap och den enorma utvecklingen som skett inom neonatologin.

 Idag finns omkring 100 000 personer som är mellan 0-18 år som fötts för tidigt. Med föräldrar, syskon och andra nära anhöriga är den grupp som berörs och påverkas av barnets tidiga ankomst en mycket stor grupp. Att vara för tidigt född är den i särklass vanligaste orsaken till att barn vårdas på sjukhus. Ge livet en chans och gör en god gärning genom att skänka en slant. Ni bidrar till att våra nyfödda hjältar kan få en så bra start i livet som möjligt. 

Titta på dehär filmerna för att förstå vad det är vi gör på neo. Ett nytt liv är det mest fascinerande och häftiga som finns. Om resultatet blir en bebis som skrattar så är vårt jobb värt det till månen och tillbaka!

Här är filmen om lille Walker Colt Pruett som föddes i V.26. Han vägde 500 gram när han föddes, när han blev utskriven vägde han 2,7 kg. Foton togs hans 80 första dagar i livet: här är resultatet

En annan film som så fint beskriver vad vi gör på neonatalen, se hela filmen, slutet är fantastiskt!