Dag 5: Mot Barafu Camp - Sista lägret!

Karanga Hut - Barafu Camp

3930 m - 4650 m (720 höjdmeter) 3 h

Denhär dagen på berget va min svagaste dag. Så orkade inte skriva något, men ska försöka komma ihåg hur det var. Det jag minns är att vandringen kändes evighetslång fast det bara var 3 timmar. Man såg en kulle och trodde att man skulle vara framme när man väl kommit över den, men bakom kullen fanns en ny kulle och en ny och en ny....Var helt slut denhär dagen och mådde inte jättebra.

Denhär eftermiddagen låg jag i tältet och tyckte synd om mig själv. Kunde inte förstå varför jag skulle börja må dåligt dagen innan toppförsöket. Vi skulle bara sova några timmar i lägret för att kl 24.00 börja toppförsöket. 

I Barafu Camp var stämningen förändrad. Härifrån blev folk räddade och folk mådde jättedåligt. Så jag tyckte jag mådde dåligt fram tills jag gick ut ur tältet för att besöka den fantastiska toaletten. På väg till toaletten såg jag folk som satt och grät, som va helt apatiska, kräktes, på toan var det totalt kalabalik, folk kunde inte gå rakt osv.... så plötsligt insåg jag att jag inte va så dålig,utan mest bara väldigt trött. Kanske kände jag också pressen av att toppförsöket/finalen närmade sig. 

Karanga Hut. Och nej det man ser är inte Uhuru. Bakom varje kulle finns nämligen en till kulle...

Vårt hem

Barafu Camp. Sista lägret

Dag 4: Karanga Hut! Äntligen lite "klättring"

Baranco Camp - Baranco Wall - Karanga Hut

3940 möh - 4600 möh - 3930 möh

660 m uppåt, 670 meter nedåt

3:50 h

Dethär var den roligaste dagen. Vi scramblade upp för Baranco Wall som är 600 höjdmeter. 

Baranco Wall! Maffigt!

Riktigt kul! Vi började lite senare än de flesta andra människor idag, då vår guide hade erfarenheten att det brukade bli trafikstockning på väggen. Jätterolig dag och vi mådde verkligen bra. Dethär var en acklimatiseringsdag då vi gick ned och sov på samma höjd som förra natten igen. Det är det som är så bra med Machame Route: förutom att det ska vara den vackraste vägen till toppen, så går den väldigt mycket uppåt och nedåt, vilket ger en bra förutsättningar för att hinna acklimatisera sig. Men trots det så mådde vissa rätt dåligt när vi klättrat upp för Baranco Wall. En kille var riktigt svajig och började plötsligt gå bakåt istället för framåt innan guiderna fick hålla i honom och hjälpa honom. 

På med ännu ett lager 50 solskyddsfaktor! solkräm/sanddamm/solkräm/sanddamm om vartannat!

Man kunde se bergstoppen som är Uhuru Peak gömmer sig bakom. En sak har jag verkligen fått erfara under dethär Kilimanjaroäventyret: det är aldrig nära. Det kan se nära ut, men bakom kullen du ska över finns en ny kulle, och bakom den en ny...

Väl uppe så var det hike nedåt igen. Nedåt är guiderna inte alls "pole pole" utan väldigt snabba, så man har svårt att hinna med. Lägret vi sov på denhär natten hette Karanga. Vägen dit gick genom alpin öken. 

I Karanga var det tät dimma och KALLT. En kille tvättade sina kläder och la ut på en sten. Hans kläder hade fryst till is på morgonen:)

Home sweet home! Vårt lilla tält utifrån:)

Vårt tält på insidan:) 

Denhär dagen var fantastisk!

Dag 3: Shira Camp - Lava Tower - Baranco Camp

Shira Camp - Lava Tower - Baranco Camp

3850 möh - 4800 möh - 3940 möh

Vandring 4 timmar uppför (950 höjdmeter upp)

Vandring 2 timmar nedåt (860 höjdmeter ner)

Klättring 200 höjdmeter

Total tid: 7 timmar

Dag 3 avklarad! Idag steg vi nästan 1000 höjdmeter, men jag mådde väldigt bra och kände mig stark! Vid 4600 möh var vi framme för att börja gå ner igen, men där kunde man om man ville (eller snarare om guiden tyckte man var lämpad) få acklimatisera sig lite extra, genom att klättra 200 höjdmeter. Eftersom man klättrade här så steg man snabbt i höjdmeter så när vi kom upp på toppen på 4800 möh var jag rätt slirig! Tyckte jag klarade mig bra själv men guiden tyckte vi skulle hålla handen!:)

Vägen ner va det som var jobbigt! Att gå nedåt kändes omotiverande. Här ska man bestiga berg och vi bara fortsätter att gå ner! Vägen ner var blöt stenig och hal. Dessutom regnade det och sikten var dålig... och jag var som sagt slirig... Yrsel, näsblod men ändå en riktigt bra dag som gav oss självförtroende. 

Baranco camp sägs vara det vackraste campet på Machame Route. Dimman gjorde det svårt att se något annat än sina egna tår, MEN på morgonen sprack det upp och då var vyn nästan överväldigande. Här är det bergigt men med höga palmliknande växter som kallades Senecias. De kan tydligen bli uppemot 300 år gamla. Häftig omgivning. Såg ut som ett ställe typ dinosaurier skulle trivas på. Baranco Camp ligger precis under Baranco wall, 600 meter höga väggen som vi imorgon ska scrambla oss uppför. Det ser vi fram emot!

utsikten rakt ner från Lava Tower 4800 möh - 4600 möh

Dag 2: Machame Hut - Shira Camp

Machame Hut - Shira Camp

3000 möh - 4000 möh -  3850 möh

1000 höjdmeter upp 150 höjdmeter ned

5:54 timmar

Första natten var FRUKTANSVÄRD. Iskallt, sov inget, hade ont i magen, hade mardrömmar när jag sov, hallucinationer när jag halvsov. Ska det vara såhär hela vägen upp nu??

Idag har vi vandringen varit betydligt tuffare än igår. 5 timmar i tuff och riktigt brant stenig terräng. Ökat 1000 höjdmeter, tuffaste vandringen jag gjort. Vid 3760 möh kom skarp huvudvärk samt svaghetskänsla i kroppen, MEN det försvann snabbt!

Väl framme i lägret så gick vi på en 2 timmar lång acklimatiseringsrunda 150 höjdmeter upp för att sedan gå ner igen. Då var vi även förbi stugan där ett av Kilimanjaros Rescue Teams håller till, känns bra att ha koll på att det iallafall finns ett sådant;)

Storm här uppe i läger 2 - Shira Camp. Vi har nu kommit upp till det som kallas alpin öken och vi är helt bruna av dam/sand på ställen vi inte ens visste fanns. . Allt är fuktigt och geggigt och dammigt. Blåser även in finkornig sand genom taket av tältet som man får duschar av sand i ansiktet när man ligger här inne..Dammet fastnar så skönt att ansiktet som är inkladdat med solstift 50!

Hur som helst: vi har klarat dag 2! En dag i taget tänker jag hela tiden....Nu hoppas jag bara att denhär natten blir bättre än den förra...Och mamma: jag borstade inte tänderna igår och gör det absolut inte idag heller, skulle jag blöta en tandborste utanför tältet nu så skulle den nämligen fyllas med sand snabbt.... 

Soluppgång över molntecket

Lös gröt till frukost

Shira camp. Fint men väldigt blåsigt läger

Väldigt fint att sitta och titta ut över molntecket

Dag 1 - Machame gate till Machame Hut samt dödsfall på Kalymnos

Machame Gate -->  Machame Hut

1500 höjdmeter --> 3000 höjdmeter (1600 hm upp) 
5 timmar vandring. 

Vi överlevde första dagen! Gått från Machame gate till Machame Hut som ligger mitt i molntäcket på 3000 meters höjd. Idag gick vi genom LERIG djungel i uppförsbacke (kanske inte helt otippat med uppförsbacke när man ska bestiga ett berg) i 5 timmar. Det gick bra och vi känner oss starka idag. Höjden känner vi inte av ännu (som tur är), men våra förpackningar (tex med våtservetter) avslöjar att lufttrycket ändå är förändrat då de är helt uppblåsta. Machame Hut ligger precis över trädgränsen, eller djungeln tar slut strax innan och här finns endast låga träd. 

Jag och Johan går själva från "Kessy Brothers" men har 10 män med oss: porters (bärare), guider och kock,Dethär med att ha bärare kändes rätt obekvämt för mig. Har en känsla av att de inte får så mycket betalt och det jobbet de gör är HÅRT. Samtidigt kan man se det som att de iallafall har jobb då och får lön... De hade iallafall vissa regler. Varje bärare får högst bära 15 kg var. Så vid gaten var det vägning av allt som skulle med och allt skulle godkännas. 

Instruktioner/varningar vid Machame Gate

Djungel

Dåså, härifrån är det bara uppåt!

Första stoppet. Ett till par från USA som försökte bestiga toppen. Hon pratade hela tiden och tro det eller ej: på berget pratade jag inte ett enda ord när vi gick. Hon drev mig till vansinne. 

Första, men ABSOLUT inte sista kisstoppet. Diamoxets baksida...SÅ glad för att jag lyckades kissa ute, numera är jag expert.

Under Kilimanjaro-vandringen var jag HELT tyst. När man vandrar så många timmar i rad går man/jag nästan in i ett meditativt stadium där jag varken kan prata eller lyssna på någon annan. Ett annat par från USA startade bestigningen samma dag som oss, vilket gjorde att vi höll oss i närheten av varandra under första dagen. De var 19 år och väldigt pratglada, hon höll på att driva mig till vansinne. 

Framme vid första lägret - Machame Hut 3000 möh. 

´Fin soluppgång, strax över molntecket redan första morgonen...

Dags för middag. Tydligt att se vilka bilder som är från vilken dag, här är jag fortfarande glad!

Machame Hut var ett stort område med många tält. Det är redan väldigt kallt, fuktigt, blåsigt, dimmigt (mitt i moltecket) och bitande kyla. Ska vara -25 på toppen....

En kille med stort gevär vaktar det här första lägret, tydligen ligger det tillräckligt långt ner för att tjuvar/byfolk ska ta sig upp och sno saker i lägret. Känns rätt obehagligt...

Nu snart middag för att sedan sova i tältet för första natten. Imorgon fortsätter vi och det ryktas om att höjden ska kunna börja bli påtaglig imorgon och att vandringen ska bli tuffare, 

Men idag mår vi bra... en dag i taget..Dag 1 har vi nu iallafall klarat av....pole pole (säger de hela tiden, vilket innebär att man ska gå LÅNGSAMT). 

Hakkuna Mattata. 

Till något annat betydligt dystrare; Några dagar efter att vi lämnat Kalymnos där vi var och klättrade och gifte oss veckan innan Kilimanjaro så hände tyvärr det som inte får hända. En sweichisk klättrare tog ett markfall på 30 meter och dog på väggen Summertime, den väggen vi klättrat mest på. Oklart vad som hände, men han måste på något sätt ha hanterat säkerhetsutrustningen när han skulle knyta om repet för att kunna firas ner på toppen av leden felaaktigt. Det är en liten ö som står oss väldigt varmt om hjärtat och dethär ska inte få hända. Våra tankar går till hans familj och alla andra som var med och såg detta ske. 

http://climbkalymnos.com/a-very-sad-day-on-kalymnos/#more-9241

Lady Gaga the mermaid höjdsjuk

Lady Gaga höjdsjuk i Denver på 1600 meters höjd. Befinner sig dethär fruntimret alltid sig vid havsnivå eller under havet? 

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article19330837.ab

Dag 0: På väg mot Afrika och Kilimanjaro!

Resan från Sverige började igår kl 21, då vi tog flyget från Stockholm till Addis  Etiopien. Där bytte vi till planet vi sitter på nu som tar oss till Kilimanjaro Airport. 

Här på flyget visade de just en dokumentär om Kilimanjaro och några som försökte bestiga berget och den väckte många känslor. Framförallt 1 känsla: HJÄLP, vad har vi gett oss in på?
Går nog inte ens att förstå hur tufft det kommer att bli. Vi flög just över ekvatorn!

Kilimanjaro från flygplansfönstret!!

När vi landar ska vi till Moshi som ligger vid Kilimanjaros fot där vi ska sova 1 natt och göra oss redo, för imorgon börjar vi vandringen mot Uhuru Peak! 

Kilimanjaro Airport

Packningen förbereds i Moshi inför morgondagen!

Det är fantastiskt att ha Stiftelsen Tummelitens och Svenska Prematurförbundets stöd, samtidigt som jag nu när jag är här känner en viss press och åter: Hur ska dethär gå?!